Meningen med livet

"Efter en föreläsning med en mycket duktig filosofiprofessor ställde en av studenterna frågan:

– Professorn, vad är meningen med livet?

De andra studenterna skrattade och gjorde sig färdiga för att gå, men professorn höll upp sin hand och bad dem vänta lite. Han tittade länge på studenten och sa sedan:

– Jag ska svara på frågan.

Han tog upp sin plånbok ur fickan och tog fram en liten spegel. Sedan berättade han följande historia:

– När jag var pojke, under kriget, var vi mycket fattiga och levde i en by långt ute på landet. En dag fann jag delarna från en sönderslagen spegel på vägen. Det var en tysk motorcykel som hade kraschat där.

Jag försökte hitta alla delarna för att kunna laga spegeln men det var omöjligt. Så jag behöll den största biten. Det var den här. Genom att skrapa den mot en sten lyckades jag göra den rund. Jag började leka med den och blev fascinerad av hur jag kunde reflektera ljus ända in till de mörka platser där solen aldrig sken; djupa hål, sprickor och mörka skrymslen. Det blev till en lek att låta ljuset nå in till de mest svårtillgängliga ställen som jag kunde hitta.

Jag behöll den lilla spegeln under hela min uppväxt, och tog fram den då och då för att återuppta lekens utmaningar. När jag blev vuxen började jag förstå att detta inte bara var ett barns lek utan att det också var en metafor för vad jag skulle göra med mitt liv. Jag förstod att jag inte var ljuset eller källan till det. Men jag har min egen erfarenhet och förståelse, och på många platser kan det bara lysa om jag reflekterar ljuset.

Jag är ett fragment av en spegel. Dess ursprungliga form känner jag inte till, men ändå kan jag – med det jag har – reflektera ljus till de mörka platserna på jorden. In till de mörka vrårna i människors hjärtan, och kanske förändra något hos dem till det bättre. Kanske ser andra vad jag gör och följer mitt exempel. Det är det som är meningen med mitt liv."

Ur: Varför växer gräset? tredje sådden
av Klas Hallberg och Magnus Kull