Första gången

Allt väntade, när med en ung student
uppsalatåget körde från perrongen.
Var blev det av? Det har ju redan hänt,
allt har ju hänt
och inget händer mer än första gången.

Nej, aldrig mera skall jag andlös kryssa
ut över Jungfrun med min första båt
och aldrig mera för första gången kyssa
i smyg en flicka
och inte kunna sova efteråt.

Mitt blod har glömt att dåna i mitt öra
som när jag fick mitt första korrektur,
och aldrig mer skall röd och stolt jag föra
min unga hustru
in i vårt första kyffe till tambur.

Visst har jag skrivit bättre böcker sedan
och fått en annan, mycket bättre båt.
Vad hjälper det? Allt har ju hänt mig redan
och allt det bästa
får man ej syn på förrän efteråt.

Nu är det du, min pojke, som skall skåda
var morgon ut mot oupptäckta land.
Men kanske finns det vägar för oss båda
och kanske får jag
gå med dig tyst en liten bit ibland.

Kring dig går allt i blom för första gången –
Jag lovar dig att stiga lätt på tå.
Nej, gå du ensam. Kanske fågelsången
som tonar kring dig
blir skrämd och tystnar, om vi komma två.

~ Sten Selander ~