Medan tid är

Jag vill sprida lite glädje
så länge jag förmår
till människor i möte
på stigar där jag går.

Jag vill byta några tankar
om livsförgänglighet
– om varför jämt vi ängslas
för det vi inte vet.

Jag vill ställa några frågor
om vadan och varthän
– kanhända i en kyrka
i bön med böjda knän.

Jag vill finnas så som vinden
– den viskar tysta svar
och smeker dig om kinden
när ständigt runt den far.

Kom, när du är glad
då vill jag glädjas med dig.
Kom, när du är ledsen
då vill jag gråta med dig
– i en mjuk stund
vill jag komma dig nära.

~ Birger Franzén ~