Bara ben,
bara knän,
bara armar,
så lätt ett litet barn snubblar omkull
på asfalten.
Tårar som rinner,
knän som blöder,
en vuxen som tröstar och blåser
samt plåster som lindrar.
Tänk om …
vuxenlivets asfaltskrap
i själ och hjärta
vore lika lätta att plåstra om?
En kram, ett tröstens ord
samt ett väl tilltaget plåster,
sen är allt över för denna gång …
tänk om …
~ Christina Björklund ~